Debatten kring trä eller betong försenar omställningen till ett mer hållbart byggande.

Dags för skärpning! Evighetsdebatten kring trä eller betong försenar omställningen till ett mer hållbart byggande. Lösningen? Den finns framför ögonen på oss, menar Johan Pyykkö, konstruktör vid Heda och industridoktorand vid Högskolan i Borås.

Boverkets kommande regler innebär en kraftig begränsning av klimatavtrycket från byggandet senast 2027. Samtidigt räknar samma myndighet med att det behövs drygt 67 000 nya bostäder varje år under resten av 2020-talet för att möta Sveriges bostadsbrist. 

Detta är en siffra som just nu bara ökar – och som vi inte är i närheten av att uppnå. Hur hamnade vi egentligen i den här sitsen? Eller snarare – hur tar vi oss ur den? 

I stället för att grotta i ansvarsfrågor bör vi lyfta blicken för att se hur vi tillsammans kan ta oss an en av vår tids största utmaningar. Men först, en kort tillbakablick.

Efter omfattande stadsbränder på 1800-talet infördes regler om att många byggnader skulle uppföras i obrännbara material. Detta fick till följd att mycket av utvecklingen, både vad gäller teknik och regelverk, inriktades mot armerad betong som stommaterial. 

Först ett hundratal år senare, 1994, ändrades byggreglerna. Krav ställs inte längre på ett visst material, utan på en konstruktionsdels tekniska egenskaper. Dessa krav ska vara likvärdiga oavsett vilket material som byggnadsdelen uppförs i. Detta har i sin tur gett en öppning och ett återupplivat intresse för trä.

Betong hamnat i kylan

Efter 1994 har mycket forsknings- och utvecklingsmedel gått till att utveckla trä som byggnadsmaterial. Lösningen på våra bygg- och klimatutmaningar – menar många politiker och branschföreträdare – är att låta trä blir det nya fundamentet för vårt nationella byggande. Från att ha varit helt dominerande som byggmaterial under mer än 100 år har betong nu alltså hamnat i kylan. 

Är lösningen på våra miljö- och nybyggnadskrav att helt enkelt ersätta betong med trä? Ja, om du frågar träbranschen. Nej, om du frågar betongbranschen. Faktum är att varken betong eller trä som enskilda material, sina många goda egenskaper till trots, är universallösningar på våra bygg- och klimatutmaningar. Trots att bägge branscher ofta hävdar att de har “rätt material på rätt plats”.

Olyckligtvis har utvecklingen av byggsystem i trä respektive betong ofta drivits som helt parallella spår. Debatten har präglats av ett högt tonläge och medvetna missförstånd som på grund av sin brist på konstruktivitet riskerar att försena omställningen till ett hållbart byggande. Så, hur kan vi ta oss vidare?

Om vi istället fokuserar på de faktiska egenskapskraven, kan vi välja och kombinera material på ett sätt där materialens goda egenskaper nyttjas på bästa sätt. På så sätt kan också inverkan av de mindre bra egenskaperna reduceras. En optimering av konstruktionen och materialanvändandet ur ett mer holistiskt perspektiv, om man så vill. Något som också blir allt viktigare ur ett livscykelperspektiv.

Vi står inför ett byggtekniskt skifte

Det finns idag många goda exempel på hybrid- och samverkanskonstruktioner av trä och betong i stommar och bjälklag. Dessa bidrar till både klimat- och kostnadseffektiva byggnader, tack vare att de nyttjar de ingående materialens bästa egenskaper på rätt sätt. Spännande utveckling pågår på flera lärosäten i Sverige och bland andra Skanska och PEAB har framgångsrikt använt hybridlösningar i byggprojekt. Högst troligt är det bara en tidsfråga innan samverkanskonstruktioner blir branschstandard.

Liksom vid de omfattande stadsbränderna på 1800-talet står vi nu vid ett byggtekniskt skifte. Äldre byggtekniker uppfyller inte längre våra moderna krav. Och är det något vi kan lära oss av den framgång som armerad betong haft under de senaste 150 åren är det en sak – hybridkonstruktioner fungerar. Det var nämligen först när betong kombinerades med armeringsstål som det verkligen blev användbart i stort skala. Rätt material, på rätt plats, känns det igen? 

Nu är det dags att gräva ner stridsyxan och ta nästa steg mot framtidens byggtekniker – och för branschorganisationerna, som varit mest tongivande i frågan – att steppa upp och ta sig an utmaningen för ett mer hållbart byggande.

Johan Pyykkö, konstruktör och industridoktorand.